Om Gud vill och fötterna håller

På matta ben och med en känsla av att ha fjällvandrat en vecka (ja, allt är relativt...) står jag och fotar min nya ryggsäck, inköpt enkom för att bära hem gräs till marsvinen i under promenaderna. Det var inte så lyckat att bära stor påse gräs i handen under stavgång. Nu har jag händerna fria. Var egentligen ute efter en minimal rygga i textil för att inte se så avancerad ut men den här i skinn fick duga. Illusionen av fjällvandrare var därmed total, och så trovärdig att grannen som tog cykeln (!) till sin brevlåda undrade var skidorna var;)

Avverkade idag stora rundan på en timme (sex kilometer), grus - asfalt - grus igen. Kände mig mogen för detta kraftprov (!) till skillnad mot förra gången då jag knappt orkade ta mig hem. Nu var jag fräsch hela vägen.

Vad fick mig till detta test? Jo, vågen. Den visade i morse 78,7 !!!

Utförde inom mig en vild krigsdans i glädjeyra, tillkallade husbonde och hundar för kontroll... joodå, 78,7 igen.... och igen.... och igen. Jippie.

Travar väl på i denna takt så länge Gud vill och fötterna/skorna håller. Har ännu inte dragit ner på kaloriintaget. Bra att ta till när det blir skarpt läge;)