Kan man säga så...? Vet inte. Tyckte det passade på nåt sätt.
Osäker på om förlustelserna ska kategoriseras till syndkontot eller njutningskontot...
Bilden visar vad jag unnar mig periodvis. Jojomän. Kakor, nån bulle, lite godisbilar, gräddsåser emellanåt, skirat smör till torsken idag, etc...
Tackar min lyckliga stjärna för att jag inte är svag för gräddbakelser och för att jag ääälskar rotfrukter, bladgrönt och potatis. Mmmmm... Så det kanske jämnar ut sig?
För vikten går stadigt nedåt. Så mycket betyder alltså rörelse. Verkar det som. Vågen stod på 73,0 kg i morse. Konstaterar jag stillsamt. Förvånad. Lägsta noteringen hittills.
Ändå har jag motionerat ytterst varsamt sedan Onda Foten sa ifrån efter långa rundan i tisdags. En dag i stillhet, sen fyra km i tre dagar. Idag gick jag åter sex km och foten mår bra. Håller mig till denna sträcka i fortsättningen. Det var verkligen ett skrämskott när jag gick för långt.
"Man ska vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt..." sjöng Birgitta Andersson.