Dagen blev till ett enda stort formbesked. Fick äntligen kvitto på att allt gåande inte bara gett viktminskning utan även kondis! Trappan till revisorn är en prövning för vem som helst (steghöjden!) men den tog jag nu som ingentinken (har hisskräck). Lite mjölksyra i benen de fyra sista stegen, men väl uppe var jag återställd efter ett enda utblås. Förr trevade jag mig utefter väggarna flåsande som en blåsbälg med både hjärtklappning och yrsel i tio minuter efter den trappan.
Efter gemensam tiomilafärd (2 x 5 mil) till advokaten väntade ännu en prövning när bokföringen skulle levereras till dess slutstation. Fyra trappor! Medan revisorn körde pirran tillbaka till bilen blev det jag som ännu en gång kånkade mina högar upp och ned, upp och ned i tre turer.
Kände mig som en idrottsatlet i hård fysträning utförandes knäböjningar med skivstång på axlarna. Ingen mjölksyra! Ingen hjärtklappning! In steg jag på kontoret med ett brett leende. Ingen formsvacka här.