Skadskjuten söker svunnen styrka

Jenny

14 juli 2008 23:12

Usch och Fy!
Ja, inte är man 30 längre....det både syns och känns!
Men du har ju rätt inställning om att förfallet ska bekämpas.
Själv provar jag nu en kur med Psylliumfrö (loppfrö-Haha! Man bara väntar på att dom ska börja klia i ändan!), Linfröolja och något slags mineralpulver som ska hjälpa till att bygga muskler istället för fett.
Jag har skrivit lite om det i min blogg...

Om inget annat så kan du kanske bekämpa förstoppningen med ett par matskedar Linfrö på filen eller gröten?? (eller som det är med ett stort glas vatten)
Linfrö fick jag nyligen tipset att det kan man även blanda i fågelfröerna om man har fåglar som är lite för "tunna"...har ett par undulater som förbrukar mycket energi nu sedan dom flyttat in i voljär med nymfarna.
Tänkte prova med linfrö...har du provat det på några fåglar någon gång?
Ta det lugnt nu med träningen och "heala" lår och rumpmusklerna så gott det går!
Ha de! //Jenny (-:

Ewa

15 juli 2008 08:42

Stackare!
Det är klart att din kropp inte är för gammal för träning - trams! Du får undvika vissa varianter helt enkelt.
Kram.

margus

15 juli 2008 10:34

Tack snälla, för råd och stöd. Klart jag inte ger upp.

Jenny:
Förstoppningen är inte krisartad, bara lagom jobbig. Men tack för råden. Förresten tror jag vi har linfrön i vår fröblandning redan, de kletar fast i allting.

Ruth

15 juli 2008 22:08

Det beror inte på åldern att man har ont lite här och där, det får även yngre, så få ingen åldersnojja nu. Ta det lugnt tills det onda går tillbaka och börja försiktigt med träning när tiden är mogen för det. Du fixar det här, du har kämparglöden och viljan, men inga krumbukter och överbevisningar på att det skall gå, det går med lite tid, ge dig och kroppen tid..

Marianne

17 juli 2008 00:02

Jag har haft värk i många år och man måste bekämpa förfallet som du säger. Men det är för min del ingen ide att försöka vänta ut värkande inflammerade lårmuskler mm. Där hjälper enbart kortisonsprutor. Smärtsamt och mycket effektivt.

margus

17 juli 2008 07:20

Så tråkigt, Marianne. Men samtidigt tur att det finns läkemedel för oss. Själv knaprar jag kortison ("djävulens bländverk") mot min tarmsjukdom och huden blir skör och lättblödande. Ser ständigt ut som om jag skurit mig på armarna, hehe. Men på't bara, ont ska med ont fördrivas.

skogsfrua på dal

17 juli 2008 09:01

Det var tråkigt att höra att du inte är "åll rajter";) skogsfrua tänker inte komma med goa råd, vet ju att du är så kloker, vet bäst själv vad du ska stoppa i dig och inte. Det ordnar sig! kroppen säger ifrån och en får lyssna. Bloggsemestern gick åt skogen förstår skogsfrua, ja vi är nog fast nu i den goe smeten;) Ring nön gång! skogsfrua har ny ofarlier tillifon;)