Just denna dag, för exakt två år sen, skrev denna blogg om att gärdsmygen hördes sjunga långa konserter. Då var det en mild vinter och jag promenerade dagligen min runda. Nu... ja, man vet inte vad som pågår... nu snöar det oupphörligt sedan i går. Vi har hittills fått 20 cm snö. Har skottat i omgångar på olika ställen. Mera snö väntas.
Hundarna har verkligen tröttnat, idag var dom nästan gråtfärdiga när dom fick syn på vädret. - Nääääeeej, inte nu igen, sa dom besviket med sina uttrycksfulla miner. De ser ju inte ens varann mellan alptopparna utan gick och skällde efter varann i var sin del av trädgården. VART SKA ALL DENNA SNÖ TA VÄGEN, UNDRAR JAG.
Buskarna under alpmassiven har nog tagit skada. Trots detta kommer vi i Lilla Huset att njuta omåttligt när snön försvinner och grönskan spirar på nytt. Minsta lilla solstråle ska omfamnas och tas vara på. Varje lite knopp ska beundras och smekas med ögonen. Varje liten fågeldrill ska insupas med öronen och bevaras i vårt minne. Jag ska lägga mig ner och klappa gräset under mina fötter och nosa på jordens dofter.
Undrar om inte alla de som vanligen skriker efter 30-gradig afrikavärme redan i april kommer att vara oerhört tacksamma över en vanlig svensk sommar efter detta, även om tempen som mest bara skulle gå upp till 20 grader. Men... tänk om vi aldrig mer får någon sommar... Tänk, om detta är början på ett evigt vinterklimat... Många tankar tänks under tvingande innesittardagar.