... men aldrig kommer till dörren? Jo, en gångbana! En skottad gångbana. En alldeles egen gångbana på barmark. Jag kallar det så, löpbandet. Det kom idag. Med stor bil från DHL som fick trixa och fixa för att kunna vända. Varför tar dom så stora bilar när dom ska ut på små bondvägar på landsbygden?
Nu får cykeln vila ett tag. Den är bra att få upp flåset på, men promenader är min grej. Guuud, vad jag saknat det. Har inte gått ute på hela vintern. Inte sedan snön och kylan slog klorna i oss vid mitten på december. Hela tre månader har man tillbringat inomhus och snösmältningen ska pågå minst en månad till. Har drömt om den här gångbanan sedan december. Har tittat på sajter, kollat produkter och bankkonton. Trots skyhöga elräkningar i januari-februari (t.ex. 7000 spänn – PER MÅNAD) slår jag nu till. Jag MÅSTE röra på mig och lea upp den stela kroppen... ryggrad, ben, knän, fötter, armar, axlar… you name it. Äger ingen spark, avskyr att gå på skidor och mest av allt hatar jag köld, snö och is. Strejkar. Ett par månaders värk och förlamande trötthet är dessutom ett dåligt utgångsläge att försöka bli den frisksportare man ändå inte vill eller kan bli. Nu ska jag äntligen hämta hem lite rörlighet igen.