Gångbanan är testad
MBT-skorna knöts på för första gången på 3,5 månad och det var ljuvligt. Som gjutna på fötterna. Gångbanan var en upplevelse… marken rör sig ju. Yrsel var ordet. Lätt snurrig i början. Vågade inte se varken hit eller dit. Jösses, så vingligt det blev. Och inte visste man hur långt bak man vågade gå innan bandet tog slut. Vågade inte titta efter heller, för då snurrade världen. För att öva upp balansen på detta rörliga underlag måste man ju släppa handtagen, annars blir alla rörelser fel. Så jag tog ett band och virade om handtagen som ett extra stöd att hålla lite lätt i… och vips… efter 10-15 minuter gick jag riktigt bra med svängande armar som man ska. Och släppte stödbandet, ökade farten och tja… det började kännas riktigt okej. Vågade till och med se mig om i hemmet under tiden. En halvtimme gick jag. Efter så lång tids stillasittande är ju alla muskler otränade så man får öka i etapper. Men tro det eller ej… ryggen kändes lite bättre. För att inte tala om blodcirkulation och endorfiner. Ooohh, jag behöver detta.
Det tog lite tid att vänta ut kroppen innan den var redo, och sen skulle banan smörjas och centreras. Men nu är den prövad. Lite ironiskt nu när det börjar bli barmark, men det är ju en investering för framtiden. Här kan man ta sig en halvtimme när man inte hinner att gå den långa utomhusrundan. Eller när det blåser småjävlar. Eller ösregnar.
Men herregud så rund jag var under fötterna när jag klev av bandet igen. Tog snedsteg som efter en båttur på guppande hav. Ett gott råd är att sätta sig direkt en stund efter, för att komma till sans. Detta är såklart en vanesak.
