Vart tog det vägen?

Det talas om att vi måste jobba mer och om höjda pensionsåldrar. Men den som på 50-60-talen började förvärvsarbeta vid 16 år förtjänar pension vid 65 – dagens 40-talister alltså. Det är upplagt så EFTER 49 ÅRS ARBETE. Inte mer än rätt. Men dagens ungdom som inte slutar plugga förrän vid pass 20 - 25 kan nog jobba till 69 utan vidare. Det blir också 49 års förvärvsarbete. Rättvist.

Det propageras för att ungdom ska ha lärlingslöner. Jag hade låg ingångslön när jag fick mitt första jobb som 16-åring på 60-talet. Det mår man inte illa av, men… på den tiden fanns inga super-vd:ar som tjänade 30 gånger mer än en vanlig arbetare. Varför är det just ungdoms- och arbetarlöner som ska kapas? Börja i rätt ände, dvs. med bonusar som ingen människa förtjänar eller kan göra slut på. Girighetskulturen har stor skuld i mycket som gått fel i samhället.

När jag slutade skolan fanns det jobb. Det fanns alltid jobb – åt alla. Många anställda gjorde många små uppgifter i lugn takt och ALLA BEHÖVDES. Den som var skoltrött kunde förnöjsamt lägga sig på en lägre nivå – man kunde ju alltid städa… och därmed få ett lugnare liv, visserligen till lägre lön, men ändå… Vart tog de gamla hederliga städjobben vägen? De där varje företag anställde var sin städare som höll rent och småpysslade i lugn takt. Inte bemanningsföretagens vinstmaximerade hetsjakt.

Och vart tog vaktmästartjänsterna vägen? Kravlösa jobb för lågutbildade, äldre arbetsskadade eller handikappade, baserade på enkla ärenden, kopierings- eller arkivjobb, ICKE DESTO MINDRE VIKTIGA men med lägre krav på effektivitet. Utmärkta jobb för att ALLA skulle delta i samhället och finna sin plats. Förnöjsamma jobb. På den tiden nöjde sig företag med att verksamheten "gick runt". Det fanns plats för många företag som var och en skötte sitt UTAN ATT ÄTA UPP VARANN för att vinna marknadsandelar.

I 10-13-årsåldern jobbade jag på en gård med djuren och höskörden. Jag VILLE jobba, jag TIGGDE om att få "hjälpa till" – och jobbade HÅRT, ett hel mans jobb och HELT GRATIS och jag var tacksam för det. För att det roade mig. Vilken unge gör det idag – UTAN LÖN!!! Hur har det blivit?

Och tänk… vi LEKTE och hade massor av sysselsättningar och drömmar ända upp i tonåren för att man slapp tänka på utseende, pengar eller sex. Skoldagarna var lugna och roliga – utan studiehets eller programval. Vart tog livsglädjen vägen?

På den tiden var idrott en lek, något man gjorde för att det var nyttigt och roligt. Ingen fotbollsspelare tjänade mer än han kunde leva upp. Nu drömmer ungar om att bli välbetalda fotbollsspelare… artister eller börsmäklare. För att det ger pengar. Så fel allt har blivit.