Sköna september

Både Grodan Boll och Kalle Stropp på samma film... Gårdagens sköna sempembervärme fick fart på både djuren och mig. Man kan ju bara inte låta bli att filma när allt serveras i rikt mått. Känns hyggligt bra när det är klart.

Vårtbitarna i rönnsumaken var betydligt mera lättfilmade än i rosbuskaget, men kameran fick där för många detaljer på olika avstånd att välja på och skärpan blev lidande, det gick bara inte att zooma in spelemannen.

Lite ledbruten inte minst av att vakta paddan där i kvällningen, de reagerar på minsta ljud och tänker länge innan de vidtar mått och steg. Tålamod är en nödvändighet och mycket nytt lär man sig.

Rönnsumaken rymde många syrsor samtidigt. De vaktade var sina revir där inne i bladverket. Filuren jag filmade var densamma hela tiden och han hade sina grenar att patrullera. Han var lite raskare än den jag filmade i rosbuskaget häromdan, och hade tätare intervaller mellan spel och vandring.

Ett litet slagsmål såg jag också. En konkurrent kom in på fel revir, fick sig en tjottablängare och kastades ner några våningar varpå båda fortsatte som förut.