Det var några böcker...
Sekelskiftestid. Järnvägens utbyggnad i vårt land. Rallare. Hårt slitgöra. Mannakraft. Handakraft. Jag blir alldeles tårögd när jag tittar på gamla bilder från denna epok… stackars folk.
Sveriges Järnvägshistoria sägs börja 1865 då de första sträckorna för ånglokstrafik invigdes. Innan dess förekom på sina håll trafikvagnar längs räls, dragna av hästar… stackars hästar.
Klicka för större bilder
Det var några böcker om Västergötland-Göteborgs Järnväg (VGJ) och Nossebrobanan som väckte mitt intresse. Hembygdsföreningen lånade vänligen ut dem för fördjupning. I dessa har jag flummat omkring de senaste veckorna. Njutit av de vackra stationsbyggnaderna i sekelskiftesstil av vilka nu endast ett fåtal är kvar. Läst om hur ”den lilla sågarebyn Trollhättan” fick stadsprivilegier 1916 vilket firades med smalspårig järnväg till Nossebro.
Lett åt invigningsnotis i tidningen: ”nossebrobanans första tåg, bestående av ett lok, två passagerarvagnar och en finkammad konduktör…” Läst om ”Åsaka-märra”, ”Gullhönan” eller ”Ånghästen” (kärt barn…), om det hårda arbetet och om rasen på den felbyggda Lerumsbanken. ”Det var på den tiden storskotten small i bergen och släggans taktfasta slag slog takten till rallaresång”.
Imponerats av respektabla järnvägstjänstemän i fina uniformer. Med skäl att känna sig stolta - det var inte lite de skulle kunna. T.ex järnvägslinjernas sträckning och stationernas lägen och namn. Snabbt skulle de räkna ut vilken väg en person eller gods skulle skickas och till vilken kostnad. Läroböckerna omfattade kartbok och ortnamnsförteckning med mera… läs HÄR.
Västra och Södra stambanorna öppnades runt 1860-talet. Staten byggde stambanorna och SJ sträckte sig ända upp i Norrland, medan privata järnvägsaktiebolag byggde bibanorna i söder. Bakom dessa fanns intressenter längs sträckan – städer, företag och enskilda – som ville ha tillgång till den mest effektiva lösningen för landtransport.
Utbyggnaden fortsatte. Industrin växte fram. De första bilarna i början av 1900-talet utgjorde inget hot. Landsvägarna var usla, särskilt under vinterhalvåret. Med elektrifieringen från 1920-talet och framåt hade järnvägen ännu försprånget gentemot bilismen. Inlandsbanan slutfördes 1937. 1942 kunde man resa med eltåg från Trelleborg till Riksgränsen i norr, då Europas längsta sammanhängande elektrifierade linje.
Dock var den första elektrifierade linjen i Sverige (och Europa) Djursholmsbanan i Stockholm, redan 1895. De 20 sista ångloken levererades till SJ år 1953 från Nohab i Trollhättan.
Vilken utflykt i nostalgins tecken. Ack ja, ack ja... det var tider det.