Munterheten personifierad

"De äro mycket muntra, gör icke annat än äter, leker och sofver. Värderar högt persilja, kastar vatten i hvarje ögonblick. Ett litet skri hos dem är tecken till plåga; en liten grymtning tecken till nöje."

Ett citat gällande marsvinen ur Brehms Djurens Lif från slutet av 1800-talet, som jag gärna upprepar. Beskrivningen av dessa sociala och levnadsglada djur är på pricken likt.

Sedan hundarna dog ut för oss håller Vera och Sally ställningarna som varma och mjuka kramisar. På grund av ovan nämnda vanor vistas de i hage - med underlägg - när det är dags för rörelsefrihet på golvet. I går när solen sken trodde jag de skulle sätta värde på värmen, men de satt helst i skuggan. Det vet man ju hur besvärande starkt solljuset känns i februari...! Så efter idogt kringluffande under kvittriga grymtningar visste de var bästa platsen var.

Har jag nämnt hagen förut, tro. En egenhändigt gjord historia, av fågelnät. Extremt flexibel, passar var som helst. Kan bli till vinkel eller långsmalt rektangulär likaväl som kvadratisk. Tillverkad i moduler som hålls samman med nyckelringar för maximal vikvinkel. Och när den ställs undan är den inte större än en av modulerna - helt ihopvikt.

Nu är ju marsvinen mer släkt med hästar och kor än med möss och råttor (enligt lundaprofessorn Ulfur Arnasson), men jag kommer ändå att tänka på följande:

"Titta - en ängel, utbrast musen när han såg en fladdermus."