Är det våren nu...? Säkert...?

Bara fem minus på nätterna. Lärkan drillar över markerna. Ett par starar syntes leta bomaterial i närheten. Dock inte våra… vi väntar dem än. Och finns det nåt vackrare än kritvita solbelysta, nästan genomlysta, sångsvanar mot klarblå himmel… Tranor hördes på avstånd. Dammens tjocka is har äntligen fått lite öppet vatten. Och sommardäcken är på bilen. Visst låter det lovande i alla fall.

Några fågelungar har vi minsann fått, men inte som i forna dar. Många av våra fåglar har lämnat ungdomsstadiet och hormonstormarna har stillnat. Då blir det också färre barn. Passar bra då vår fågelhållning ska ner på en nivå som stämmer med eget hälsotillstånd och pensionsinkomst.

Roligast bland risfåglarna är att Gule-Fule (vår vackraste hane) äntligen fått en fru som allt stämde med. Tre ungar ute och nya ägg på gång. Nymferna ruvar i sina holkar.

Och tänk... att man kan bli så glad över en upphittad knapp. Den föll ur snyggaste skinnjackan idag – i livsmedelsbutiken. Kunde ju trillat var som helst… men samtalet till butiken gav resultat. Rena turen. Utan den hade jag väl varit tvungen att byta samtliga knappar för att få dem lika. Detta gör livet enklare. Lite medflyt behövs ibland.