Pärlvit har slutat sina dagar

Av alla nymfer vi fött upp blev PÄRLVIT vackrast av dem alla. Vithuvad och pärlbrokig, dotter till Thomas och ’flickorna’ (han hade ju två på den tiden). Pärlvit föddes 2007 - en förnöjsam och stillsam fågel. Satt redan som ung ofta för sig själv och njöt av stillheten ute i kvällningen. Sina två första kullar fick hon med Mellis, mest för att Mellis skulle låta bli en annan hona.

Sedan 2010 har hon haft fem kullar med RUDOLPH. I år blev det ingen häckning för deras del. Rudolph fick aldrig Pärlvit till holken. Hon kände sig ruggig och trött. Strax märkte vi att hon också flög allt mindre och hade svårt med ena vingen. Tyvärr måste hon tas bort.

En dag under storstädning i fågelhuset när alla andra var ute fick det ske. Flocken var nu stor med årets nya ungar i sin mest livliga period. Rudolph skulle inte känna sig så ensam, det hände mycket runt omkring och om han vill finns en ettårig singeltjej (Lucia – vitklädd med ljus i hår) kvar åt honom. Nymfer bildar par för livet och kan sörja djupt, men i en välbekant flock har de lättare för att finna sig. Vi har sett det förr.

Visst blev Rudolph lite vilsen när han inte hittade sin Pärlvit någonstans. Såg mest förundrad ut. Han måste ha trott att hon bara flugit iväg på nåt sätt och sökte snart tröst hos gamla trygga Isabell och hennes Lillis. Den sistnämnde kunde han nog helst vara utan men när man väljer en gift dam får man maken på köpet. Så nu ser man ofta dessa tre tillsammans. När det drar ihop sig till nya häckningar i februari får vi se vad som händer. Frid över Pärlvits minne.