Nils-Georg försvann

Plötsligt slog det mig… Nils-Georg har inte setts på några dagar. Nils-Georg är en kanariehona (!) och sist sågs hon med bomaterial i näbbet. Honorna vill liksom inte sluta häcka när de kommit igång. Vet inte sitt eget bästa.

Vi antog att hon byggt någonstans i utevoljären. Letandet inleddes. Buskage röjdes – man måste ju kunna se dem. Till slut gav jag upp. Inriktade mig på att hitta henne död istället. Gav upp igen. När vi diskuterade ärendet sågs Tore komma ut från ett litet buskage intill nätet där jag redan lyft på grenarna.

Tore är hennes kavaljer. ”Aha… du ska se att hon ligger där” sa jag… Gick in igen. Lyfte på grenar, petade i gräset och se… där låg hon och betraktade mig med sin vassaste blick. När hon avvek konstaterades tre ägg – som hon får behålla. Hon har bara fått en endaste unge hittills. Stor lycka. Nils-Georg var funnen och vid liv! Från att ha varit saknad, befarad död och nästan begraven uppstod hon igen. Halleluja!

Platsen var särdeles välfunnen. Först ett tak av nedhängande stefanandra-grenar där bladen liksom lappar över varann. Sedan ännu ett tak av vildvin som slingrar sig allt tätare ovanpå voljären. Det ska nog klara en del regnskurar också, hoppas man.