Varje morgon när vi stökar och pysslar i Fågelhuset kommer nymfkakaduan Sigge ut till oss. Det började med att han satt inne i Royal Suite* på pinnen närmast dörren och pratade med oss när vi gick in och ut med skålar och badkar. En dag lät Husbonden dörren stå öppen. Det dröjde inte länge innan Sigge kom ut. Först ganska stillsam, men sen började han ropa på sin Isadora för att få henne med också.

De prövade alla platser och var tämligen exalterade över morgonrutinernas spännande inslag. Nu är han så van vid detta att han KRÄVER att få komma ut en runda. Varje dag. Flyga kan de ju, både inne och ute i sina voljärer, så det är inte det som lockar. Det är väl det nya som piggar upp.

Flera av de andra nymferna är nu mäkta intresserade av 'morgonpasset'. Lillis har gjort en snabbtur ut och vände lika fort tillbaka. Rudolph och Isabell flög två eller tre rundor. Störst behållning tycks ändå Sigge och Isadora ha av utflykterna. Vi tycker själva att det är väldigt trevligt. Man får lite kontakt och kan studera deras olika kynne lite bättre. Bara de inte försöker tränga sig in på finkavdelningen när vi går ut och in därinne... Hittills har det gått bra. Och hittills har det faktiskt gått bra att få in dem igen när vi är klara med allt.

* Royal Suite är nymfernas rum, det största av alla i Fågelhuset.

Det började med ett hål i marken… Sen var det igång. Något pågår i trädgården, rakt framför huset.

Husbonden mår bra när han får skapa fritt. Vi vet inte riktigt vad det ska bli. Nåt som växter ska bo intill och klänga på. Vi gör som när vi byggde till huset – löser efterhand.

Av utgrävningen för ”Grejen” fick fågelvoljären ny gräsmatta… igen. Fåglarna har ätit upp tre gräsmattor förut, nu är det sista försöket. De älskar gräs. Och gräsrötter! Rycker metodiskt upp strå för strå. Tills allt är öde och fult. Otacksamt. Hoppet står nu till att de inte är lika många som sist, och gräset ska väl ändå växa en hel del…

Men vem tog en så ful bild genom nätet…? Och vem orkade inte ta bort vattenspridaren samt trasslig härva av ståltråd först… mitt i bilden! Skyldig. Och bekväm.

Vårligt värmerekord i Lilla Huset med 21,0 grader idag. Bakslag väntar till Valborg. Värmen tar. Tidig nattning, tror jag.

Bakläxa på min stolta gärning med hemsidan…

Med startsidan klar och tio tänkta undersidor fick jag för mig att fråga webhotellets support till råds. För säkerhets skull. Innan jag kommit ännu längre. Vilket straffade sig…

En flerdagars mailkonversation ändade i att jag inte bör jobba i det ”gamla” programmet Web Creator (som jag älskar och känner igen). Utan i det nya Web Editor. Vilket jag flerfaldigt förgäves redan försökt besegra. Varje gång. (Det bygger på färdiga mallar med textboxar och bildboxar som ligger i vägen för kreativiteten och blippar och bloppar omkring. Kort uttryckt.)

Här blir inga barn gjorda, tänkte jag. Återgick till Creator och byggde på av hjärtans lust. (Creator ligger kvar mest som service för dem som har gamla hemsidor byggda i den, enbart på html-kod. Men systemet är på väg ut.) Supporten rekommenderade å det varmaste att jag skulle bygga i Editor, med den moderna tilläggskoden CSS. (????)  Koder… vaddå, tänkte jag. Kan inga koder alls. Ska man behöva göra om…

Suckade tungt och gav upp. Sov på saken. Rebellen i mig vaknade… har jag någonsin inrättat mig i några mallar…?! Icke så. I arla morgonstund mailades kunnig vän som svarade att jag visst kan lägga ut sidan som tänkt. Just nu. Html kommer inte att försvinna! Beslutade att bygga vidare och lägga ut. Och lära om senare.

När beslutet väl fattats gick jag ånyo in på Editor för att ge det en sista chans. Skam den som ger sig. Valde en mall och raderade alla boxar, tills inget fanns kvar. Bara för att se vad som hände.

YES….!!!! Där var knepet. JAG KNÄCKTE KODEN!

När en sida var helt ren kunde man bygga upp på nytt – EFTER EGET HUVUD.  Lite ny teknik och så, men… inte omöjligt. Förlorar nog inte så mycket tid. Ger det en chans...

Fågelhusets luftvärmepump fick service idag. En alldeles nödvändig sådan. Det dammigaste exemplar som reparatören sett. Tre timmar tog det. Med demontering av ytterhöljet, fläktbyte, rengöring, montering och provkörning.

Att fågeldammet satt sig har vi sett. Vilket bekymrat oss. Mycket. Vi har förstås dammsugit enligt anvisning, men har i flera år undrat hur man skulle komma åt resten. Nu fick vi svaret: genom expertservice. Att plocka ned alla lösa delar intill kablar med känslig elektronik ska vi nog inte ge oss på, nä.

Hittills har pumpen gått oklanderligt. Först nu – efter sju år – märktes driftstörningar och tjutande fläkt. Så fick vi se annonsen om service. Många luftpumpar har sålts och nu är de gamla nog för underhåll. Tekniken har utvecklats. Ett fantastiskt rengöringsmedel gjorde underverk. Medan vi stod i diskbaljan med de lösa delarna. Fläkttrumman var så eländig att Husbonden fick blåsa den med tryckluft innan den ens kunde diskas.

Vi var med därute 'to the bitter end'. Man är ju nyfiken. Dels på hur det egentligen såg ut i de hemliga skrymslena, dels på hur det skulle lösas. Kaffe bjöd vi på. Lunchen blev framskjuten med tre timmar. Stillastående i sval miljö satte spår i ryggen min. Och trots att Lilla Huset höll 23 grader när vi äntligen kom in, var vi så stela och kalla att braskaminen tändes på nytt medan vi tinade upp tillsammans med ett gäng frusna tunnpannkakor – snabbmat.

Pumpen gick som i fornstora dar efter renoveringen. Och nu har jag försökt göra något användbart av ett gäng urdåliga bilder. Mobilerna klarar inte skum belysning inomhus en novemberdag. Och kan inte ta normala blixtbilder med ’skalet’ på. I detta har vi förkovrat oss på nätet. "Blixtbilder blir mjölkiga med skalet på". (Ska man vara tvungen att ha mobilen utan skydd för att kunna ta bilder?)

Och jag som skulle gjort så mycket annat idag… 

Lilla radioluvan på plats i fågelhuset. Gillar inte obligatoriska luvor på kläder, men radion behövde minsann en. Det dammar i fågelhus. Stundtals mycket. Och särskilt mycket när fåglarna ruggar.

Nätburen runt radion gjorde Husbonden när jag först fick idén. Det var flera år sedan. Nu blev luvan klar. Alltid stoppar den något damm. Ena sidan är öppen för att kunna justera volymen när radion sänder nåt viktigt. För övrigt är det ganska låg volym. Fåglar har bra hörsel.

Lite piggare blev det däruppe över reservburen, där risfågelungarna nu huserar för att vi ska lyssna av vilka som sjunger (dvs. hanarna). Fyra av elva har hittills givit hals.

Gamla diabilder har scannats in i datorn. En del blir riktigt hyggliga, andra mest skräp. Bilderna är tagna på 70-talet med dåtidens kamerateknik och har sedan samlat damm. I decennier. En del mer, andra mindre.

knölsvan i djurpark, Atlanten sett från Scotland, samt ett av många fiskelägen därstädes

higland cattle, morbror Stens hund Lassie, älg på Hunneberg

Barndomsvännen Eva-Britt som amatör vid debutloppet för tvååringen Shangri La