Tog mod till mig. Ryckte upp mig. Fattade beslut. Nu ska datorn in på översyn/reparation/ominstallation... what ever. Så länge den fungerar hyggligt är det väldigt lätt att skjuta på 'det onda'. Okej, att den stänger av sig själv emellanåt, och ibland lite väl ofta, men den funkar ju...

Livet gick liksom i stå. Ingen idé att byta routern till en trådlös innan dess. Därmed ingen idé att skaffa en 'padda'. Inte heller laptop. Stilleståndet var ett faktum. Man väntade på kraschen för att själv slippa ta tag. Säkerhetskopieringar var uppföljda, allt var redo. Men jag ville inte. Tänkte på besväret med alla program som skulle in på nytt, blääh.

Behovet av ny router pockade på. Sen är ju julen särdeles lämpad för att installera program. Och i morse stängde datorn av sig två gånger på raken direkt efter starten! Då slog jag till. Ringde datadoktorn som just nu råkade ha väldigt gott om tid. Proppen ur och iväg...

Oåterkalleligen skrivs nu och en tid framöver blogginlägg från Husbondens dator. Dramatiskt... som om det var en en big deal. Man är både bortskämd med och ångestfylld inför tekniken.

-----------------

För övrigt konstateras att Vera Marsvin troligen är blind. Har sett det blå blänket i pupillerna en tid, och undrat... men är det refexer från lampan eller...? Nu är det konstaterat, hon ÄR blå (grumlig?) i ögonen. Och det rätt rejält. Blind, eller starr... eller nåt. Marsvin har i övrigt utmärkta sinnen, hörsel, lukt, känsel - och hon mår prima.  Svårtestat... viftar jag med handen för att kolla om hon ser känner hon ju både vinddrag och lukt. Känns inte heller nödvändigt att veta.

Vera och Sally gläds åt vistelse på golvet. Inget är som att få slå bakut i frihet med de rosa fotsulorna i vädret. Underbar teater för den som är lagd åt det hållet. Man mår verkligen gott av att se de små liven sprätta iväg livligt kvittrande. Tyvärr släpps de inte i riktigt full frihet i hela huset, man är ju rädd om både dem och elkablarna. Och sen vill man ju få in dem när man själv har tänkt sig och inte vänta tills de behagar komma fram under soffan;-)

Hagen är en riktig pärla. En hållbar trotjänare. Egenhändigt tillverkad av fågelnät i åtta moduler hopsatta med nyckelringar så att hagen kan få vilken form som helst, beroende på vilket utrymme som nyttjas. Därtill lätt att vika ihop till en moduls storlek. Man kan göra hagen lång och smal, nästan rund - eller fyrkantig. Avsedd för inomhus bruk, då den inte har tak (mot ormvråk och hök).

Utomhus är inte att tänka på en sån här sommar. Marsvin tål inte att bli våta och kalla om magen. Hagen var ett knåp och ett knep för några år sen, men det var det värt. Om man varit frisk kunde man massproducerat såna där och sålt. Nu får man glädjas åt den som är.  Det gör både vi och de små ”hästarna”.       Klicka för större bilder

Under mina tandäventyr städades fågelhuset av Husbonden. Det blev så fint. Häckningar för risfåglar, kanarier och småfinkar har avbrutits. Dels har kanarierna haft otur, och dels har risfåglarna gjort alldeles tillräckligt. Smärre ombyggnader väntar. Endast nymferna jobbar på ’som vanligt’. Sigge och Isadora ruvar redan på andrakullen. Pärlvit och Rudolph har kelat och gosat alldeles förskräckligt och har lagt ett nytt ägg trots att deras ungar inte lämnat holken än. Men idag… kom den förste. 

Sussies fot har läkt finfint. Det var den lilla nymfan som skadat sig så eländigt att vi under några dramatiska dygn befarade hennes fortsatta liv. Hon rör sig nu obehindrat, som det tycks. Och håller inte längre upp foten. Innersta tån som var sårig har läkt och… förkortats. Den långa tån används till gripning igen - ibland. Men det tog sina modiga två och en halv månad. Så roligt för henne.

Kan inte svära på att precis allt är återställt, men det ser tusan så bra ut. Man ska inte avliva djur innan de fått en riktig chans.

För övrigt har ännu en liten ny film klippt ihop. Om Fnykis – vår lille marsvinspojke som blev moderlös vid födseln och kunde räddas. Tack vare en ’firewire’ kunde värdefulla filmsnuttar efter år av väntan laddas upp och här läggs den filmen upp. Det hände sig vid den tiden - anno 2006.

Bostadsbestyren i fågelhuset pågår och Husbonden gav sig under gårdagens störtregn och stormbyar heroiskt ut och repade fjolårsgräs till fjäderfäna. Det blir mycket mjukare i holkarna än det stela höet. Hoppas nu bara vännerna uppskattar insatsen, gräset ska bara torka lite.

Bostadsbestyr nr 2. Nya lådan till marsvinen är klar. Ännu en heroisk insats av ovan nämnde. Han tog med sig hela dockskåpet till garaget, skar och svetsade ljudligt och kom in i kvällningen med färdig låda på nytt stativ – med hjul. De små bävrarna fick vänta i trygga lådan under natten. Ödsligt och kalt där borta i hörnet.

Flytten skedde idag. Trevligt med sällskap alldeles bredvid datorn. Mer intimt så att säga. Härlig plats med mer dagsljus från fönstret. Unikaboxen för transport och vägning under, lagret med kopieringspapper lite svårtåtkomligt men värt besväret. Klicka för större bilder.

Jodå, de små stack in till lyan under bordsskivan. Ojojoj… vad händer nu? Där låg de någon timme. Sen kom Vera ut för att äta lite och strax tuffade Sally också till sig. Slutligen togs lång siesta efter alla nya intryck - med rosa fotsulor synliga. Det tog på krafterna... Nu knapras det knäckebröd.

Och när man sitter barnvakt var det inte att tänka på PRO:s pubafton i kväll. Måste ju kolla att bävrarna finner sig tillrätta och blir trygga utan att hoppa över kanten i rena skrämseln. Det höga nätet är borttaget, men vi får nog bygga på ett litet skydd i alla fall.

Det gammeldars citatet med den träffande beskrivningen av marsvin hänger med (se bild). Tror jag fann det i Brehms lexikon Djurens liv en gång.

Vännernas Toste äter igen. Inte som före sjukhusvistelsen och den misstänka glasspinnen, men bättre och flera mål om dagen. Bajsar smetigt - hellre det än inget. Lilla maggen tycks ha fått sig en riktig känga.

-----------------------------

Våra marsvin är behandlade med Ivomec allihop. Vera fick i söndags en spruta mot kliande skorvor som plötsligt poppade upp. Då syntes inget på de andra två. Nu har Veras syster Sally liknande sår. Inget att tveka på, alla fick varsin dos av samma medicin.

Någon frågade i kommentar om inget hudskrap gjordes hos veterinären. Joo-då... sakkunskapen skrapade sakkunnigast. Teorin är fortfarande skabb även om inga fynd gjordes där.

Klådan tycks ha upphört, ser inget kliande alls. Däremot blossade en blodig 'motorväg' upp på Veras bakdel dagen efter sprutan (tio cm lång, två cm bred). Hon ser riktigt hudflängd ut. Kolla bilderna, isch...

bakdel                            hals  

Det gör inte särskilt ont, förstår jag. Hon äter som vanligt men är väldigt lugn. Stackars lilla Vera, hoppas det går över. 

---------------------
Mitt läkarbesök gick bra. Alla värden ok. Ett förhöjt levervärde undersöktes extra, men så snart jag tog cortisonet sjönk det drastiskt till det önskvärda. Enligt proverna har inflammationen dämpats just nu.

Berättade för läkaren om det guldbeströdda beröm han fick i kommentarerna till mitt blogginlägg om Remicade. Det tyckte han var roligt.