I går besöktes kompisen Eva-Britt och hennes getter. Ny bock, jordens snällaste, och hans två nya killingar. Mammorna är ett par år, men det var deras förstfödda. Alltså borde bästa kameran tagits med. Men när energin inte räcker så blir det därefter. Lillkameran följde med istället men gjorde softade bilder… De såg ut som om vaselin strukits på linsen. Suck...

Snacka om fotoproblem. Storkameran har flyttat fokuspunkten och bör kanske åtgärdas. Lillkameran har en lättåtkomlig ratt som vrider sig vid de mest olämpliga tillfällen och då ger softade bilder. Det hände nu.

Storkameran tas bara med när ambitionen är på topp, bl a för att den är tung. Suck... jag blir så trött. Men mobilkameran kan överglänsa dem båda – ibland.

Förra gången jag fick softade bilder skrev jag upp hur jag gjorde för att alls kunna visa dem i bloggen. Då blev resultatet hyggligt. De åtgärderna räckte inte nu, men publicerar några bilder ändå. Killingarna var som bergsgetter när de gick på den branta väggen. Härliga djur.

Vi hann också med besök hos svägerska och svåger som är hemma från Kanarieöarna där de bor mest hela året. Tur att de ännu har lägenheten i Örebro kvar, annars vet man inte hur vi skulle setts. Fast vi ringer ju via Skype ganska ofta.

Idag var vi på Västkusten (bästkusten). Havets Hus i Lysekil var ett efterlängtat mål – och verkligen speciellt. Detta är ett av de ställen vi aldrig kunnat se medan vi hade hundar. Hundägarskap är bundet.

Tur som tokar hade vi också. Fisken matas endast två ggr i veckan, bl a på tisdagar. Kl 14.00 var en av tiderna. Och just då var vi där!! Det här satte verkligen fart på livsandarna.

Matningen sker med dykare som går in till fiskarna och ser till att varje fisk får sin del. Bläckfisk på menyn idag. Att rockor kan se ut som om de har ansiktet på undersidan visste man inte. Och hälleflundran var en klump som jag där och då bara förälskade mig i. Det sa bara klick… Och hur klumpig en fisk än ser ut är den smidig och snabb – som fisken i vattnet. Tunnelakvariet uppfyllde alla förväntningar. Verkligen närkontakt. Riktigt stora rödspättor och sandskäddor var livliga och simmade omkring, men blev tyvärr suddiga på mina bilder. Alla arter är hemmahörande eller på besök i Västerhavet. Men ett gäng rötsimpor utgjorde en makaber syn då de såg ut som om någon spetat upp dem längs vrakets reling. Man fick verkligen leta efter livstecken, och visst andades de... puh.

"Havets Hus grundades 1993 och är i dag ett av Bohusläns populäraste besöksmål. 80 000 besökare varje år. Man samarbetar med WWF och har sedan 2002 tillsammans med Havsfiskelaboratoriet SLU återplanterat cirka 60 akvarieuppfödda hajar i Gullmarsfjorden.

Inom Havets Hus finns sammanlagt 40 akvarier – från tunnelakvariet som innehåller 140 000 liter saltvatten till de minsta som rymmer 70 liter. Vattnet till Havets Hus tas in kontinuerligt från Gullmarsfjorden på 32 meters djup. Saltvattenhalten ligger runt 30-33 promille och vattnet är av mycket god kvalité, det vill säga med god syresättning och fritt från föroreningar. Detta är en förutsättning för att fiskarna och djuren ska må bra." 

Här är så vackert att man blir andäktig. Platsen där Stallbäcken från Gendalen ansluter till Nossan är äntligen tillgänglig för allmänheten tack vare den nya gång- och cykelbron. Här råder nu stillsam idyll, något helt annat än då 1600-talets krigiska danskar sägs ha gått över Nossan längst bort till höger i bild, bortom kröken. Där vid det tidigare vadet finns hängbron vid Hagaberget som kan anas i bilden för den som vet hur det ser ut.

Essunga kommun har fått sin trettonde bro. Samhällen belägna vid åar kommer inte ifrån detta. Det krävs många övergångar. Den här som med gångväg ansluter till Höga- och Hagabergens motionsslingor har efterfrågats länge. Nu är den klar. Invigning i höst. 

När vi ändå var i Borås häromdagen tog vi förstås också en tur inne på Tropikhuset som ligger vägg i vägg men i övrigt är helt fristående. Lika bra att passa på. Både sevärt och intressant med massor av ormar och ödlor. Är inte särskilt ormintresserad men gillar ändå att studera dessa fascinerande djur. Här fanns allt från skallerormar och kobror till huggormar och mambor. Ganska maffiga storlekar. Tropikhuset som startade 2006 kallar sig "Sveriges största giftormsutställning" men det finns också ogiftiga ormar, spindlar och skorpioner samt ödlor, sköldpaddor, fiskar, kajmaner och småapor.

Kajmanerna ja... här frös man till en stund. De kan verkligen stå som statyer. Lillkameran Nikon Coolpix tjänstgjorde både här och på djurparken med den äran. Men just hos kajmanerna var ljuset inte tillräckligt och bilden är suddig. Vi undrade om de verkligen var levande, man kan knappt se om de andas. Det är bara under halsen man ser huden röra sig. Och så tycker jag ju krokodiler är så söta med sina stora leenden... :-)

Ganska kul var också den stora 40-kilos sköldpadda som vandrade omkring i lokalerna på tassande fötter. Det hördes ett svagt hasande som av tofflor när han kom gående. Jag skrev aldrig upp vilka arter som finns på bilderna.

Fyra timmars vandrande satte sina spår. Vi stapplade ur bilen när vi kom hem. Släpade oss in i huset. Vidare till hammocken med kaffe för att pusta ut. Vi kommer att känna av det här i flera dagar. Ändå går vi sex km dagligen, men då i raskare takt. Här var många stigningar att ta sig upp för.

En riktigt lyckad utflykt på Borås Zoo. Såå längesedan vi var i djurpark. Och mycket hade ändrats sen sist, bland annat en ny björnanläggning med ljuvlig plaskdamm. Hyggligt varmt med efterlängtat trevligt sommarväder.

Vi vet… Kolmården är större. Där var vi senast på 1980-talet. Men Borås har vi på nära håll och trots sin mindre yta är det en riktigt fin djurpark med 80 arter. Anlagd 1962, tidigt kallad för ”Sveriges första Afrika” med flera arter tillsammans på Savannen. Känd för framgångsrik gepardavel.

Inträdet är dyrt. Men man ska inte klaga. Djurparker räddar många arter från att försvinna. Snart är det kanske bara i djurparkerna vi kan se elefanter och norhörningar t.ex  Är såå tacksam för att de finns.