Var och hälsade på vännerna utanför Mariestad för att se den nya lilla valpflickan Lycca. Italiensk vinthund möter stor ungrare på bilderna. Magyar agar – ungersk vinthund. Bedårande syn med den stora skillnaden i storlek. Hellegod. De får normalt inte leka med varann för den stora snälla Nòri vet inte hur stark hon är. Och den lilla vet nog inte hur liten hon är… Och inte lär hon bli särskilt mycket större heller... Familjen har därtill fem whippet.

Aurorafjärilen har jag missat hela livet. Plötsligt flög den här. Två hela dagar. ”Rastlös, livlig, en som aldrig satte sig att vila och som man inte kunde komma närmare än en till två meter”, skrev en kännare på nätet.

De vackra färgerna väckte intresset. Jag gick efter för att se den sätta sig, vilket inte skedde den dagen. Morgonen därpå satt den i prästkragarna... Hämtade kameran utan större hopp. Så länge skulle den väl ändå inte vila… joodå. Fotade först på långt håll, sen närmare. Gick runt och fotade på en halvmeters avstånd. Strax började han, för det är hanen som har de orangea färgerna, vika ut vingarna för att flyga på nytt.

Rödfibblorna som vi bekantade oss med i höstas och hämtade hem från mannaminnets torraste vägkant har förökat sig och trivs perfekt i bättre jord.

Ärlan har fått ungar igen. I år är paret hemlighetsafullare än på länge så vi trodde inte de häckade hos oss. Plötsligt härdes matning från taknocken som förr om åren och vips en dag satt ungarna på taken. Nu bygger de genast på nästa bo. Fyller på med fler bilder ur vardagen.

Grannen har tio tjurar i flock i hagen utanför vår trädgård. Några är äldre och rätt bamsiga, andra är yngre. Tacksamma fotoobjekt för det mesta. Ny hästpingla till entrén. Ett stånd vackra dubbla (?) vallmo vid morgonpromenaden. Sommardagarna går i väntan på värmen, men egentligen är det rätt hyggligt väder. Husbonden och jag slutade ju röka den 1 Maj, och det går fortsatt bra. Vi travar runt på promenader varje dag för att undvika gå upp i vikt. Och DÅ är temperaturen perfekt :-)

Har nu lagt min röst på Sveriges nationalfågel. Koltrasten har haft titeln sedan en omröstning bland DN:s läsekrets 1962. En lite väl snäv krets, menar nog de flesta. Nu har Sveriges Ornitologiska Förening en stor omröstning på gång. Med fyra röstningsomgångar fram till 31 augusti. Första omgången är genomförd och nu återstår 40 arter att rösta på.

Man får ha tre favoriter i detta skede. Mina favoriter valdes bland de arter som faktiskt stannar och genomlever vår svenska vinter. Hur mycket jag än älskar svalorna, sädesärlorna, koltrasten m.fl så är de ändå "utlandssvenskar" som lämnar kylan och oss under vintern. (Bilderna är lånade från SOF-net.) 

Mina tre favoriter är korp, domherre och större hackspett. - utan inbördes ordning.

Kom inte ut så tidigt som tänkt, men det blev en lien filmsnutt på svanlägret i alla fall. I blekdiset från en uppgående novembersol, precis som det ska vara så här års. Autentiskt. Nu var svanarna längre bort och själv var jag andfådd efter promenaden efter att - helskinnad - ha klivit över en taggtråd. På kameraskärmen upptäcktes att där också visas en hel del kanadagäss. Hela tiden anlände nya svanar. Och kackelkonserten är mäktig, bara 500 meter från vårt hem. Åkern har blivit ett litet Tåkern ;-)

Rarast i videoklippet är ett par som återfinner varann efter landningskaoset. Närmare slutet, cirka 2:50 in i filmen ses han (?) i bildens centrum besviket viftande med vingarna, nästan uppgivet. Varpå hon (?) strax kliver in från vänster i filmrutan med stora kliv och påkallar uppmärksamhet och de rusar varann till mötes i en omfamning. Hellegod! Sånt gör mig alldeles bensvag. Romantik i kaoset. Så glad att jag fick med dem!

Nu är det över och förbi. Lönnens nyss så guldgula krona glesnar och de allt brunare löven lägger sig som ett täcke över odlingarna. Vackert och vemodigt på samma gång. Sommarens verksamhet som kom av sig. Allt går till vila.

Utom för en ny bekantskap som kikat upp inne i en av fågelvoljärerna. En spretig buske - eller storvuxen perenn - som skjutit upp intill apelns stam. Friskt grönt bladverk och gula blommor än i dag. Ganska saftspända stjälkar. Vi vet inte vem denna nya gäst är. Aldrig haft. Aldrig sett. Och så plötsligt... står den här. Varifrån kom den? Vem är den? Ska den stanna? Är den giftig för fåglarna? Finns det någon som sett en sådan här förut och kan artbestämma?