Både Grodan Boll och Kalle Stropp på samma film... Gårdagens sköna sempembervärme fick fart på både djuren och mig. Man kan ju bara inte låta bli att filma när allt serveras i rikt mått. Känns hyggligt bra när det är klart.

Vårtbitarna i rönnsumaken var betydligt mera lättfilmade än i rosbuskaget, men kameran fick där för många detaljer på olika avstånd att välja på och skärpan blev lidande, det gick bara inte att zooma in spelemannen.

Lite ledbruten inte minst av att vakta paddan där i kvällningen, de reagerar på minsta ljud och tänker länge innan de vidtar mått och steg. Tålamod är en nödvändighet och mycket nytt lär man sig.

Rönnsumaken rymde många syrsor samtidigt. De vaktade var sina revir där inne i bladverket. Filuren jag filmade var densamma hela tiden och han hade sina grenar att patrullera. Han var lite raskare än den jag filmade i rosbuskaget häromdan, och hade tätare intervaller mellan spel och vandring.

Ett litet slagsmål såg jag också. En konkurrent kom in på fel revir, fick sig en tjottablängare och kastades ner några våningar varpå båda fortsatte som förut.

Växthusklimat igen. Vi blev vid dammen hela dan. Och trollsländan var där, ja... flera. Fast dem jagade han bort. 'Gäckande mosaiken' gjorde inte mindre än sex attacker mot konkurrenter. Och patrullerade sitt revir med frenesi. Klart jag hämtade kameran... varje dag kan vara den sista.

Förstår inte varför jag plågar bloggbesökarna med dåliga sländbilder, men nu är det så i alla fall. De förra var bättre, men tycker hans buttra min är ursöt.

Förbaskat svårt att fånga den med skärpa och rätta blänket i nätvingarna, men nån gång ska det lyckas.

klicka för större bilder

Varmt, fuktigt och augusti. Trollsländeväder. Blågrön mosaiktrollslända heter filuren vid dammen. Namnet är talande. Han är syndigt vacker. Och stor. En sån man kanske inte vill ha i håret direkt... men gärna på bild.

I år gäckas han mer än nånsin. Länge undrar man var han är. Plötsligt dyker han upp. Patrullerar sitt revir över dammen i ryckiga men bestämda rutter. Hovrar ibland. Det är då man ska fota! Om man hinner... 

Bäst som man nästan får till det, knycker han iväg och är ute över gräsmattan bakom min stol! Kämpade en stund med ett glasögonförsett öga i kamerasökaren och med ett öga över glasögonbågen ut till vänster i periferin. Blev en smula vindögd på kuppen.

Med 71 bilder och träningsvärk lite här och var gav jag upp. 15 bilder är kvar efter grovsorteringen. Några var värda vidare behandling i Photoshop. Resultatet är magert. Nu bär det av till fotoklubben. (Klicka för större bilder.)

Allt för konsten, heter det ju. Men nej, inte alltid...

Kunde lätt serverat en högst märklig film idag. Eller åtminstone någon bild. Det hade bara varit att vänta ut henne. Ville dock inte utsätta fler fiskar för vad som hände vid Lilla Huset i morse.

Vi har försett fiskdammen med staket mot hägern vilken annars skulle fiskat ut hela vårt bestånd. Det har hjälpt i många år. Förvåningen har varit stor över att ingen fiskmås ännu dumpit ner i dammen och tagit våra guldfiskar. Inte trodde vi att kråkan skulle bli ett hot...

När vi jobbade i fågelhuset i morse såg vi kråkan smyga omkring vid dammen. Räknade med att hon kanske tog någon groda och lät saken bero. Senare stod jag i badrumsfönstret och kikade för att få se vad hon höll på med.

Hon smög omkring på kanten till dammen, kikade ner i vattnet. Skulle hon dricka? Eller bada? Hon spatserade lätt ut och in genom hägerstaketet, klev in i kabbelekan och spejade, böjde undan stjälkar och hoppade över till bäckens utlopp. Tog en liten klunk vatten, gick runt igen, hukade sig och... ja, jäklar hon siktade på fiskarna som lekte i kanterna! Fiskarna som var yra av lek hade ju annat att tänka på.

Nä, hon klarar det aldrig, tänkte jag. Skulle jag hämta filmkameran ifall, ifall... Å, häpp.. där var det hänt. Blixtsnabbt tog hon en fisk vid bäcken - en stor en! Och flög iväg över åkrarna med sin röda fångst på tvären i näbben. Och lilla fisken till himlen for...

Först blir man ledsen för fiskens skull. Sen tröstar man sig med att den i alla fall mättade hungriga kråkbebisar nånstans. Kan just tänka mig så nöjd hon kom hem till barna: Titta här vad mamma har hittat! Fiskat själv, kanveta'.

Tänkte tanken att jag nu hade chansen att få en märklig film, men nej... här gick gränsen för vad man utsätter sina skyddslingar för. Inte en till.

Det blev en jäkla pådrag - i dubbel bemärkelse - när vi drog näten. Inte för att få fisk utan för att skydda dem. Vi fick vara minst lika kluriga som kråkmor själv.

- Kra-kra-kra, hördes det från Parken när vi pustade ut. Där satt kråkan på lagårdsnocken och hade sett alltihop. Hon var nog besviken över att vi överlistat henne. Hon får återgå till sork- och grodmeny helt enkelt.

Klicka för större bilder

Äntligen några fjärilsdagar mitt i allt regnande. Undrar vad fjärilarna gör när det regnar...? Nu frossade de i allafall på fackelblomstret vid dammen samt den nyköpta - enkom för deras del - syrénbuddlejan.

Nässelfjärilen blev hyfsad men påfågelsögat lyckades jag icke med. Och egentligen var det föör ljust för den vita kålfjärilen... alltid är det nåt. Det var mina första försök att fota fjärilar och det är inte så enkelt som man tror. De har en faslig fart på vingarna och sitter inte still så länge i taget. Vissa är raskare än andra. Tålamod... sol... värme... nektarstinna blommor... allt ska stämma.

Kål och citron förresten... vilken skillnad på associationer.