- Det finns en religiös ritual som ger oss förlåtelse för alla prylar. Den heter sopsortering. Istället för att sopsortera kunde vi låta bli att köpa skiten från början.
- Dom som har mycket att göra är människor som tänker på saker dom INTE gör.
- En dygd är inte nödvändigtvis att vara nyttig. Det räcker att hålla sig till vissa värden och hålla sig till vissa värden och principer.
- Det är typiskt svenskt att bli trött av saker man ännu inte har gjort.
- Konsten att få något gjort, är konsten att kunna välja bort och begränsa sig.
Så sant, så sant. Det låter som gammal livsvisdom men citaten är nya. Dessa tänkvärda ord är sagda av en psykiatriker på föreläsning i Grannstaden. Var inte där själv men citerar en f.d kollega i ortstidningen för det talade rakt till mig. (Suck, dessa lutherska arv... min anm.)
Psykiatrikern Håkan Andersson talade alltså om vår oförmåga att vara glada och nöjda med det vi har och menade även att människans problem är alla våra valmöjligheter. Samt några ord om kroppsfixeringen i samhället.
- Ett standardsätt att bli olycklig är att försöka få ordning på sin kropp. Kroppen är en skapelse och ingenting man gör. Människor som tror att kroppen är något man kan fixa kommer alltid att ha dåligt samvete.
Inte nog med allt vi dras med dåligt samvete för. Nu får man dåligt samvete för allt man har dåligt samvete för också... hehehe.
Jokkmokk… var nästan där idag. Taxiföraren som körde var därifrån och när vi kom upp på Billingen där snön låg kvar efter snöfallet trodde jag nästan vi var på väg norrut. Han berättade livfullt om hur han längtade tillbaka till draghundarna och alltihop, bara det funnes jobb.
Kan tänka mig att det drar lite extra så här på vintern. Var nöjd han släppte av mig dit jag skulle. Hade en tid på KSS för undersökning och längre än så blev inte min resa mot snön, tack och lov. Trivs bäst med rötterna i den skaraborgska myllan. Fick nöja mig med minnesbilder från en norrlandssemester för väldigt länge sedan, omskriven i bloggen HÄR. Jokkmokk förresten… det vackra namnet betyder älvkrök.
Hans arbetslösa fru hade hänvisats att söka jobb i Lule’. Arbetsförmedlingen tyckte hon kunde veckopendla. "Vet du", sa hon till förmedlaren, "att resan dit tar ett dygn och resan tillbaka är lika lång." Inte mycket tid för familjeliv. Förmedlaren menade att maken kunde säga upp sig…! Med vad tänker arbetsförmedlarna? Vad är bäst… att hon är arbetslös här - eller han där? Och tänkte dom på barnen? En bild ur dagens Sverige.
Man hör mycket när man åker taxi. Folk flyttar mycket nu. Häromdagen körde en gotlänning, själv är jag från Göteborg och som medresenär på en annan tur fanns en stockholmare som liksom jag bott 35 år på trakten. Har studerat olika GPS-apparater, några pricksäkra som en skidskytt, andra visar fågelvägen rätt ut på åkern. Somliga kostar en tusing andra 55 tusingar med allehanda finesser.
Bentäthetsmätningen tog en halvtimme. Enkelt att ligga på en brits medan en apparat vandrar över och säger bupp-bupp-bupp och piiip. Tre olika vinklar. Under hemresan mot den gulröda solnedgången studerades vindsnurrorna på Slätten som bara blir fler och fler för varje resa.
Den ensamma kaprifolen i portalen lyser ensam i höstnattens mörker.
En tung långkonjunktur med 100 000 personer utan jobb. Det spår konjukturinstitutet för de närmaste två åren och tycker att insatser borde sättas in. Men nej, det tänker högeralliansen inte göra, säger finansminsiter Borg. Nu är det sannerligen tungur dagur.
Det kan inte bättre beskrivas än som i P1:s satirprogram Public Service som raljerade över stackars Islands stora kris med konkursmässiga banker när det uppdagades för en tid sedan. I en fejkad intervju svarade "Islands president" följande:
- Tungur dagur. Bankur Pankur. Fragur?
Byhåla – Village Hole – Hole in one – Once in a lifetime – Time is on my side – Sidenvägen – Vägs ände – Världens ände – Världsnaturfonden - ostfondue – ostron - "min ’ostron’ fick ett barn i morron bitti tamejfan, som inkentinken" – "ormet kruper" – Gene Krupa (trummis) – trumsolo – solokvist – förstukvist – förstuga – stugknut – tjugondag Knut – hötjuga – höskörd – skördesäsong – four seasons – Vivaldis fyra årstider - berwaldhallen – Hall of fame – håla – byhåla.
Trodde aldrig jag skulle komma tillbaka. Högst personlig och avkopplande tankelek - tankekedjor - tankesmedja. Om kedjan för någon förefaller bruten, dvs. om någon inte hänger med överallt, beror det bara på att vi har olika referensramar.
Finns det några pengar eller är det bara på låtsas?
Att ens små besparingar inte är helt säkra, det vet vi. Om vi alla skulle vilja ta ut våra pengar samtidigt, så finns dom inte. Dom är på vift för att finansiera andra projekt runt om i landet, i världen, i Kina, kanske i rymden …?
Man undrar om dom verkligen finns?
Och alla hundratalas miljarder som lovas bort i potentaternas löften till varandra och bankerna. Finns dom. Eller är det bara bluffsiffror (mest nollor ju) på papper som ska lugna finansnissarna i detta Globala Monopolspel. Pengarna finns kanske inte alls. Har kanske aldrig funnits. Tänk om alltihop bara är en bluff.
Man vet inte.