Tiden efter jobbig höst och vinter. Mycket har legat i träda pga trötthet och sjukdom. Inte blev det bättre efter akut gallstensanfall i julas. Lång konvalescens följde… fram tills nu, ungefär. Kämpat med aptiten och diverse efterslängar i över en månad. Nu börjar livsandar vakna lite lätt.

Vad kommer då…? Jo, långa att-göra-listor av allt som blivit eftersatt. Betar av eftersom. T.ex säkerhetskopiering i datorn från september tills nu – ett halvår. Läkarbesök i går. Ännu ett inom kort – till annan läkare. Grå starr ska opereras. Tänder implanteras. Gallan opereras. Lämnar "egen remiss" till ortopeden för inflammerad armbåge - ett nioårigt problem! Allt måste planeras – för att orka med. Somligt tänker jag freda mig från. Om det går. Energi (som jag inte har) kommer att gå åt. Så ska man försöka leva lite också, däremellan. Kommer tid - kommer råd...

Sådärja. Nu är det hopp om’et igen. Inte riktigt som förr men ’det tar sig’ sa han som hade eld i håret, hehe.

Sover inte längre oavbrutet. Bara vanliga små lutare efter maten. Har lagat lunch på egen hand i ett par dar nu. Först indonesisk kycklinggryta som räckte i två dagar plus en extra till frysen. Äggröra idag. Mår inte längre illa på morgonen. Gick en promenad på fyra km när det var vindstilla.

Rensat kontoret från onödiga samlingar som hängde ur brevkorgen ut på skrivaren, så att jag var tvungen att lyfta högen för att komma in i skrivaren. Så kan man inte ha det när ett bokslut är högaktuellt. Samlar mig så sakteliga för denna uppgift.

När solen lyste häromdagen kändes julen plötsligt väldigt klar. Således åkte julkorten ner från väggen idag. Och snart får julegrisarna sova i lådan tills nästa advent. ”Julkrubban” som jag lite vanvördigt kallar den… Nya tider väntar.

Nötter är Husbondens favorit under julen. För egen del kan jag inte ta så många i taget. Man får tugga väldigt länge för att få nötterna igenom smalaste stället på tarmen (2 mm, typ), så det kan änna kvitta. Men vi enades om att pröva färdigskalade nötter och russin mm till en egen nötmix. Helt fantastiskt! Rätt skönt att slippa det eviga knäppandet och alla skalbitar som far omkring. Nu har vi ju inga hundar längre, men fasan för nötskal sitter i.

Talade med tarmmottagningen om mina senaste bedrifter. Behöver resonera med läkaren om förestående eventuell galloperation. Sköterskan o jag var dock rörande överens om att ’oskuret är bäst’ :-D

Att kräkas med värdighet går bara inte. Tänkte mycket på detta när jag ändå höll på – inför publik. Än löjligare blir det när det är tomt och inget kommer…

Till sjukhus före jul med gallstensanfall. Kämpade med grymma smärtor en hel natt i väntan på att akuten på Lidköpings Sjukhus skulle öppna 7:30, söndag morgon. Ambulansen hämtade vid trappen. Endast iklädd morgonrock, linne, trosor samt tofflor. Inte många ord kom ur mig. Stönade mest oupphörligt.

Ingen väntan på akuten, genast till avdelning, magnetröntgen, prover, EKG, blodtryck… you name it. Sen morfin. Söndag o måndag förflöt med tillsyn och mätningar.

Varken i ambulans eller på sjukhus orkade jag säga eller minnas diagnoser och mediciner. Överlämnade lättad ”mitt visitkort”, vilket både ambulans och sköterskor var oerhört tacksamma för. Rekommenderar alla att bära ett sådant med sig – ständigt! Man vet aldrig var man hamnar eller när, eller i vilket tillstånd. Diagnoser på ena sidan, mediciner på den andra (se bilder).

För att ta det kort var det gallstensanfall med leverpåverkan (en sorts gulsot) och bukspottkörtelinflammation (pankreatit). Livshotande i vissa fall. Nästa gång är det BRÅTTOM!

Gallgångar sotades och vidgades på KSS i Skövde dagen före julafton. Taxi dit. Ingreppet skedde sederat, minns inget av det. Åter m Taxi samma kväll, piggare än värst. Bjöds ljuvlig stuvning + nyponsoppa med glass o kaffe. Slapp dropp, slangar och den förhatliga droppställningen. Men min redan sjuka tarm måste startas försiktigt, håhå jaja.

Julaftons morgon låg fint julkort på frukostbrickan från kökspersonalen. En sköterska bar tomteluva dagen till ära. Sjukhusen var pyntade med juldukar, ljusstakar, stjärnor och gran både inne o på balkong. Lidköpings sjukhus ligger vackert vid ån Lidan med änder, gäss och måsar. Att vara på nattlig runda där är en lisa för själen. KSS i Skövde (betongpalatset) är stort, fult och modernt och ligger utslängt i ödemarken på Billingen med urtrist utsikt.

Både rumskompisen och jag kunde åka hem på julafton. Husbonden hämtade. Snöfall under hemresan! Gissa om jag har sovit sen…!! Husbonden har fixat julskinkan och skött djuren. Galloperation väntar senare. Vilka äventyr i juletid…

Ligger för ankar. Förra helgens huvudvärk gav med sig något. Nu gäller influensavärk och feberkänsla, ny huvud- och nackvärk, värk i fötter o leder. Dagarna tillbringas i tv-soffan. Huttrande och halv- eller helsovande under filt och några tröjor. Ingen direkt feber. Sprutdiarré med 14 toabesök i går. Lätt illamående. Så reagerar tydligen en 'morbus-Crohn-tarm' på nedtrappning av en - säger en - kapsel cortison ? Liknande förlopp 2010 minns jag. Hur som helst tröttar det ut ordentligt.

Kan plötsligt absolut inte dricka vare sig kaffe eller cappuccino. Det är te som gäller. Och mjölk.

Föranleddes att ta fyra Dimor (i folkmun "från vatten till cement på ett par timmar") i morse. Så att man åtminstone vågade lämna toan och åka till Hembygdsföreningens Julstuga på Stationshuset och träffa lite folk. Nya bildhäftet såldes och medlemsavgfiten erlades. Sen hem till 'lägret' i soffan igen. Husbonden lagade maten. Föranleddes att på nytt plussa på med ytterligare två Dimor på kvällen. Sov mig igenom kvällens tv-program.

Nu har en vecka gått på detta vis. Undrar hur länge...??

Omläggning av bensåren på Vårdcentralen har lett till fin läkning, ehuru med tunn och skör hud som ska skyddas..!! Hur vet jag inte. Cortisonhud tål inget. Benskydd som fotbollsspelare har kanske vore nåt... vet inte...

Två hela dagar med spränghuvudvärk. Frusen med influensakänsla o allmän ömhet i muskler. Beror nog på nedtrappning av cortisonet och eventuellt annan medicin. Sovit mycket.

Ibland får man bara nog av all tid som kroniska sjukdomar stjäl ifrån en.