Så har man grillats i mikron också… Sköterskan gjorde själv liknelsen när jag frågade om hettan i kroppen vid undersökningen. Har alltså varit på magnetröntgen, MR-undersökning. Rena kärnkraften. Kroppens väteatomer som orienterar sig efter magneten samt radiovågor gör fotograferingen möjlig. Inte visste jag att styrkan i dagens magnetkameror är 30 000 gånger starkare än jordens magnetfält. Undra på att man blev både trött och yr efteråt.

Hade inte funderat så noga på saken innan, och framför allt inte läst på. Tur! Oroade mig mest för att få en hostattack därinne i tuben, att bli kissnödig efter en liter urdrucken kontrastvätska. Eller att börja hyperventilera när man skulle hålla andan. Det har hänt mig förr under datortomografi. Undersökningen skulle ta 25 minuter. Och jag som är lätt klaustrofobisk…

Spändes fast på smal bår med en platta över tarmarna (fotoobjekten). Fick gummiblåsa i handen som nödsignal ifall det skulle bli outhärdligt. Lät som en långtradartuta, typ: hunk-hunk. Rejäla hörselskydd mot magnetkamerans vanvettigt höga ljud.

Öronproppar i öronen, lurar runt öronen med radio på (valfritt), tung platta på magen, nål i armen för kontrastmedel samt medel som stillnade tarmarna, tutan i handen, blunda, andas luuuugnt… och skjuss in i ugnen… Tyckte att jag redan låg med armarna tätt mot kroppen, men utrymmet krympte än mer vid infarten… ooops. Tunneln var lång och taket tio cm över näsan, typ. Bäst att blunda och gilla läget.

- Hur känns det, frågade en röst i hörlurarna.

- Våldsam hjärtklappning, svarade jag. Då startades en liten fläkt som blåste från infarten mot ansiktet. Det lättade. Puh… andas luuuugnt.

Mestadels fick jag andas normalt. Vid skarpt läge där inre organ icke får röra sig skulle andan hållas i 14 sekunder i tre-fyra sekvenser på raken – DET är en prövning. Kameran förde ett oherrans liv, typ bergborrning eller nåt… Donk-donk-donk-donk…. tätt, tätt i olika variationer, blandat med tut-tut-tut-tut i snabba serier, tre minuter i taget. Milde tid.  I ett band rakt över kroppen, från arm till arm och över magen uppstod rejäl hetta. Efter tre bildserier hördes rösten igen. – Går det bra?

- Hur lång tid har jag kvar, frågade jag. Sju-åtta minuter, var svaret. En donk-donk-tut-tut-serie kvar, alltså. Sval kontrast spreds upp genom armen och rakt mot halsen. Kissnödig som tusan. Slutligen i mål och mot den befriande utfärden! Där och då fick jag höra att jag varit i mikron. Rejält matt och yr - allt för morbus Crohn.

Sådär. Då har man gjort detta också. För varje år nya medicinska rön för mig.

När skrev jag här senast? Dagarna flyter ihop i ett töcken, endast avbrutna av hostattacker och snytningar. Förkylningen, eller snarare… luftrörsinfektionen, är inne på andra veckan med råge. Tungandad och rosslig. Hostattackerna pågår inte hela dygn som i början, men efter en tretimmarssejour är man utslagen.

En akuttid till vårdcentralen kändes av nöden. Ingen lunginflammation på gång, tack (!) men läkaren satte in kärlvidgande medel med medicinsk gas som lindring och för att påbörja läkning. Trots att behandlingen bara tog ett par minuter per gång var väntan lång ty den där ’gastuben’ efterfrågades av många samma dag. Han skrev också ut KOL-medicinen Symbicort inhalator. En hiskelig infektion detta…

Och här hamnade man rakt in i Apoteksh-vetet, vilket grundligt avhandlats i medierna de senaste dagarna. Apoteken – de fria, privata, underbara, hudkrämsskyltande, överetablerade – har ju inte mediciner hemma till behövande patienter. Inte heller vill de serva med uppgift om var folk kan få tag i sina mediciner. Somliga lär ha fått åka runt i taxi mellan apoteken i Stockholm för dyra pengar och leta – utan resultat. Och när man väl får tag i medicinerna – ibland på olika apotek - så är de utbytta, till oigenkännlighet och rena livsfaran för äldre som inte längre kan hålla reda på vilka mediciner de ska ta. Dessutom omfattas utbytesvarorna inte alltid av läkemedelsförsäkringen! Allvarligt. Dags att se upp!

Vårt gamla Rekorderliga Pålitliga Statliga Apotek som fungerade i alla lägen har slagits sönder till ett rent kaos. Skulden för detta åvilar enbart moderaterna och vår siffertrixande statsminister Reinfeldt, ’Herr Reichfeldt’ himself. Han har slagit sönder vårt välfärdssystem så till den grad att man undrar om det någonsin går att reparera.

Vårt närmaste apotek Kronans Droghandel som klampade in på vårdcentralen och köpte upp vår del av det statliga apoteket hade inte Symbicorten. En för astma- eller KOL-patenter livsviktig medicin! ”Men dagen efter kunde de…” Detta skulle fördröja mitt tillfrisknande med ett helt dygn. Nu skulle jag ändå till det Stora Sjukhuset i Skövde idag (bentäthetsmätning) så jag kunde köpa min medicin där. Frågan var bara… skulle den finnas där? Vilket företag hade tagit över det apoteket? Till vem skulle man ringa för att boka medicinen? Kronans Droghandel hade ingen aning och tänkte inte hjälpa till.

Hemma vid telefonen satsade jag på det Statliga Apoteket – ty det FINNS ännu trots att många säger annorlunda. Jodå, de fanns på sjukhuset i Skövde och bokade min medicin. Kära gamla statliga Apotek, det enda värt namnet!

Nu trixar alliansregeringen igen och ska lappa sin apoteksflopp med kompletterande regler. Kvalificerat trams. Det finns bara ETT SÄTT att rätta till hela soppan. ERKÄNN ATT DET BLEV EN JÄKLA FLOPP, AVGÅ OCH LÅT NÅGON ANNAN FIXA TILL VÅRT STATLIGA APOTEK IGEN SÅ VI KÄNNER IGEN OSS!

Undersökningen är över. Lyckligen hemma. Tarmen bullrar högljutt över allt den varit med om. Därtill har tre dygns rejäl förkylning i kroppen förelegat - hosta och snuva. Undra på att jag fantiserade om att ’låtsas’ vara sjuk häromkvällen… kände väl vad som var på gång. Tur man hade en stor flaska Coccillana i beredskap.

Sällskapet Soppans Vänner kan i alla fall inte skylla på soppatorsk. Gårkvällen firades med intag av tre liter Laxabon på lika många timmar. Rena tarmsköljningen. Fastekuren kröntes idag med ännu en liter Laxabon i morgonväkten, och sen iväg för invärtes fiberoptik via ’personalutgången’ – nu rent som ett slottsgemak.

Ingen ny förträngning. Således behövdes ingen ballongvidgning av tarmen heller. Gott. En medpatient som var inne i samma ärende kollade en känd cancer (bra resultat även där) – vi enades om att livet är orättvist. Efter tre mackor och lika många kaffe var man redo för nya prövningar…

Väl i La Stada ville Husbonden prompt investera i ny mobil - en Iphone 4S. Han lider av att inte kunna skriva SMS, vilket är en knevlig historia på våra Ericsson. Fast det räcker med EN Iphone i Lilla Huset – om vi nånsin får fart på den.

Ur askan - i elden, alltså…

Som om det inte räckte med genomlidna prövningar… fick både måg och dataguru anlitas i nämnd ordning. Vår router är inte trådlös – som vi trott i alla år (allt är ändå trådanslutet för säkerhets skull). Alltså skulle iTunes installeras i datorn för att registrera Iphone. Det ville inte iTunes. Så nu sitter vi här med en höjdarmobil som inte ens kan ringas på…!! Vi fick åtminstone letat reda på manual till densamma. På nätet. (Medskickat fickhäfte var ett rent hån.) Skrev ut de viktigaste sidorna men då var Husbonden lika trött som jag. Det blev aldrig prinskorvar, som jag drömt om hela dagen. Mackor igen. Och magen bullrar i protest.

Och nu när det snart är läggdags gick Husbonden ut efter dagens post. Vicken dag.

Klicka för större bilder

Dag 1, kl 6: cappuccino, kl 7 mer cappuccino, kl 8 äpplemos och mjölk, cappuccino, kl 8.30 varma koppen (potatis och purjolök), kl 10 morotsdryck, cappuccino, kl 11 silad kantarellsoppa, kl 13 nyponsoppa med glass (mycket glass) och strax… ännu mera glass, cappuccino… var och varannan timme… Ett evigt blaskande. Och det har bara börjat...

Trevlig start på veckan… Coloskopi på onsdag med tillhörande förberedelser, två dagar flytkost, sen klara drycker plus 4 liter Laxabon (laxering) som ska drickas. Smakar salt…. huuuuh. Klara drycker sista kvällen/natten. Noga med nyponsoppa och kaffetillförsel strax före fastan! Räknas som klara drycker! Fasta ett par timmar före undersökning, men då är man ju ändå på resande fot. Den här gången vet jag att cafeterian är öppen när jag är klar. Där finns det goda och matiga smörgåsar – de har förstås tänkt på alla som fastat.

Lilla Huset är rustat med flera sorters soppor och drycker. Precis när man ätit av en soppa vill man genast byta sort.  Är van efter många år. Nu vet jag detta... man kan dricka/äta ALLT som inte innehåller fasta partiklar de första dagarna. Typ, glass, grädde, äpplemos, fromage, choklad mm. Endast fantasin sätter gränserna;-) Näringsinnehållet skiter jag i, det otrevliga ska göras så trevlig som möjligt! Det är ju bara tre dagar av ens liv.

Undrar om det hela skulle underlättas av att låtsas vara sjuk… Ligga blek och kraftlös på schäslongen, vinka matt till Husbonden som passerar och mest sova bort tiden i väntan på det oundvikliga. Så man slipper känna sig hungrig, och bli påmind av att inte få äta.

Underbart milt väder med bara lite duggregn. Skulle helst känt mig ledig och idkat lite utevistelse och bara njutit. Men när plikter kallar kan jag inte njuta.  Lite osunt, men... är bara sån. Plikten framför allt. 

Kompisens inlaga är klar. För egen del har den "hemska medicinen" Remicade som står på lut framöver studerats. Många papper, mycket att begrunda. Har också uppdaterat min egen "sjukjournal" i egna datorn. Guld värd... hur skulle jag utan den minnas alla vändningar. Ska också fördjupa mig i nästa veckas fastekur och laxering. Många tider och turer att hålla reda på där. Borde kunna det utantill efter alla år, men se det vill inte huv'et. Bortträngningseffekten träder gladeligen in. Och i morgon väntar tandläkarn! Ha ha, lite svårt att bara njuta då. Såna här dagar ska man också igenom.