Dagens promenad klafsades fram i goja efter blötsnön som kom. Väntade till fram på dagen för att slippa halkan... men då blev det gojsigt istället. Undrar vilket som är värst... halka elller klafs? Klafs är nog bättre för livhanken.

Kvällens titt i garderoben blev en riktig överraskning. Tänkte väl att det var så dags att prova. Och minsann, jag gick i de flesta av mina gamla favoritplagg igen! Jag bara gapade... va!? Kändes snopet på nåt sätt.

Har alltså fått en ny garderob... eller nygammal. Rena förtjänsten! Inga utlägg, allt ingånget och klart. Gamla trotjänare allihop.

Där var min älskade mockajacka (å, som jag använt den i alla sammanhang), bruna skinnjackan som sitter så snyggt, bruna mockakavajen (lätt och ledig) samt två kavajer i svart respektive glenncheck. De sistnämnda en aning tajta ännu men så är de lätt figursydda också.

Mockajackan var riktigt RYMLIG fast jag hade tröjan (!) på under. Tänkte väl att det skulle bli en väg tillbaka nån gång, och tolv kilo lättare var det alltså läge. Snacka om att GILLA LÄGET.

Tolv kilo borta från ursprungliga 20 kilos övervikt. Bara åtta kvar... men så långt vet jag inte om jag kommer. Man är ju inte ung längre...

Vågen har stått still i över en vecka, på exakt 74,5 kg. Det blev ju lite si och så med vandringen under flyttningen. En av bloggens läsare hade tröstande ord: det börjar nog rasa plötsligt. Detta var inte mer än sagt så hände det...

73,7 bara så där...! Blev så överraskad så jag trodde inte mina ögon. Men tre vägningar övertygade mig. HA! sa jag bara och kunde inte ta det till mig. Snopen blev jag och ryckte på axlarna. Först framåt dagen fattade jag:

JAG HAR SETT SIFFRAN 73 PÅ VÅGEN..!!!!

Har alltså gått ner sju kg sedan augusti när jag startade med dagliga promenader. På lite drygt tre månader. Skulle alltså behövas tre månader till för att gå ner resten. 

Har ju redan nått ner till normalvikt, men med min längd 173 cm bör jag väga 65 kg för att ligga i mitten för normalvikstintervallet. Man måste ju inte till nedersta gränsen. Jippiee.

Firar idag att jag äntligen nått ner till normalvikt, det vill säga ett BMI på 24,9. Vågen visar 74,6 kg. Jippieeeee!

Går nu i allt fler av mina gamla kläder som jag ännu inte hunnit sortera ut. Vilken upplevelse. Kan nu stoppa ner både skjorta och t-shirt innanför byxlinningen, ja, lite till om det vore nödvändigt. Och tröjor får plats under jackorna... utan att jag ser ut som en michelingubbe, herregud vilken känsla.

Husbonden är iväg till pappa och hjälper till med lie flyttning. Jag fick en fridag... för att landa. Har bara gått mina sex kilometer, löst sudoku, lyssnat på radio och pysslat med voffarna. Skööönt... ända tills en talgoxe kom in genom ett fönster på glänt. Då blev det lite pådrag innan han krockat med alltför många fönsterrutor, stackarn. Men han var tydligen av segt virke och kunde returneras till friheten vid full vigör. 

Nää, här ska jag inte sitta för länge. Upp i garderoben och prova fler gamla kläder en stund. Bara för att pigga upp mig... hoppas jag.

Jiippiiiieeeeee!

Lika bra som kroppen reagerar på rörelse, lika trist reagerar den på stillsamhet. Detta är jag nu tvingad till p.g.a envetet ryggproblem. Det var alltså ett riktigt ryggskott, ett sånt där som man hör när det smäller till.

Dock försöker jag behålla det som uppnåtts. Vandrar dagligen med något undantag, försöker finna en kroppshållning som ryggen tolererar men tyvärr ibland bara 4 km. Idag kändes det bättre så det blev 6 km i alla fall.

Zon smörjs in på onda stället, käkar Citodon och Panodil, sitter med värmedyna och extra kudde bakom ryggen och ligger på hundfäll i sängen om natten (är väl miljöskadad). "Tack vare" att jag haft ryggproblem hela livet (från och till) så har jag lärt mig hur man gör.