Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget med mobilkameran. Lite sent med bilderna nu, för i dagarna är tröskningen i det närmaste avslutad och jorden är på sina håll både plöjd och sådd. Men ett minne från en fantastisk skördesäsong är det.

En underbar sensommar har vi också haft. Värmen och fjärilarna kom och jag njöt i sensommarvrån på farstun.

Som jag har längtat... och undrat... 

Men nu är dom här. Alla humlorna, fjärilarna, syrsorna. Och trollsländorna vid dammen. En och annan groda har också setts. Augustivärmen lägger sig som en filt omkring oss. Och vips kläcks det i en rasande fart. Har knappt sett en enda humla på hela sommaren, inga fjärilar heller. Eller flugor, för den delen. Nu exploderar allt. Halleluja.

Först kom de helsvarta humlorna. Sen de med vit rumpa. Därefter de med gula och bruna partier och nu ses de allihop. Nu är det fjärilar och sländor överallt i vägen. Man kolliderar med dem på farstutrappen, eller när man cyklar, promenerar... ooops, ursäkta. Är så glad åt återseendet att jag hejdar mig och bromsar för att inte slå ihop med dem, trampa på dem av misstag eller vifta till dem. Fjärilarnas skira vingar tål inte vad som helst. Och jag går så gärna omvägar för att släppa fram dem. För nu har de bråttom. Nu ska allt göras som inte blivit gjort på hela sommaren. 

Vi cyklade två mil idag och överallt fanns det fjärilar ivägen. Det var riktigt härligt. Precis som det ska vara. Hoppas september blir dem nådig. 

Det mesta av veden är inne. Lite kvar som behöver extra tork. Husbonden slet med detta i två dagar. Undan det som undan är. Firade med ett tandläkarbesök :-)

Kvarglömda blad som fladdrar i hammocken. Husbonden tycks gilla det – han lämnar kvar dem jämt - medan mitt ordningssinne störs av okontrollerat fladder. Man vet aldrig var de hamnar till slut.

och... tack vare en kommentar har det framkommit att jag aldrig lade ut bilden på hammocken när den var ny. Kommer nu istället :-)

När man går i närkamp med lövverket får man stifta bekantskap med allehanda småkryp. Den allmänna månmätarens larv satt plötsligt på tröjan och liknade en av alla andra små pinnar jag umgåtts med. Men så rörde den på sig… En mycket rar liten vandrande pinne. Bilden av den fullt utvecklade mätarfjärilen - selena dentaria - från Wikimedia, foto av ©entomart.

En tre meter hög aroniahäck klipptes ned jäms med fotknölarna. Lämnades endast 20-30 cm. Den där häcken har länge givits stor egen frihet om jag säger så. Gott vindskydd vid sittplatsen intill dammen. Det blev jag som tog ned den. Längesen som jag bidragit med något slags kroppsarbete i trädgården. Nu hände det. Nu äntligen fanns krafter över för att få något gjort. Bäst att jobba grundligt då… Orkade till och med att rensa upp efter mig, köra bort riset.

Mamma Mia vilka ömma händer jag har. Och fingrar, armar, ben… you name it. Att räkna upp alla onda ställen blir till en hel anatomilektion. Först klätterhortensian och sen aronian. Känner mig duktig nu.