Datorerna styr snart våra liv helt. Mobilen tog två dagar i anspråk häromveckan när laddningen inte höll mer än en halv dag. Fabriksåterställning. Hjärtat i halsgropen.

Snart vågar man inte öppna mobil eller padda. De jobbar självständigt nu. ”Systemuppdatering” ropar de liksom ut så fort man öppnar. Först mobilen. Sen paddan. Båda två samma dag. Så gör man det då. Bara trycka knappen och övervaka. Senare samma dag har paddan fått två nya appar jag inte vill ha. Förr kunde jag välja när detta skulle ske, nu gör den själv. Gillar inte detta. Det är säkert nån inställning… men jag orkar inte leta…

Har också fått flera appar jag INTE vill ha alls. Musik, film, nyheter tror dom att vi alla suger i oss som svampar hela dagarna. På engelska också! Här kommer appar för New York Times, Play music, books, videos mm. De kan inte avinstalleras heller. Ligger bara och skräpar. Sen får man ett utrop på skärmen ”din skärm har inte plats för nya appar längre, det är fullt”. Tacka för det…

Nu lägger jag alla okända appar som forsar in i en skräpmapp. Där får de ligga tills jag gör en rensning och åtminstone inaktiverar dem. Herregud…

Telia har sagt upp våra epostadresser. För att vi inte längre har ett teliaabonnemang. Vi har sagt upp den fasta telefonen och gått över till fiber. Våra TVÅ mobilabonnemang räknas inte. För att vi har kontantkort med refillkonto - inget abonnemang med MÅNADSAVGIFT. Om vi skaffar ett abonnemang med typ 90 kr per månad så får vi behålla epostadresserna. Inte annars. De raderas 31 augusti – utan pardon. Utpressning. Telia vet förstås hur mycket jobb det innebär att byta ut en epostadress man haft i 20 år.

Jag har aldrig gått med på utpressning. Så det blir att byta epostadresser. DET TAR TID. Började i kväll. Till hemsidan, gästboken, bloggen, fotosidan och allt viktigt. Vid bytet på Youtubekontot där alla mina filmer är uppladdade fick jag nästan hjärtstillestånd. Google har verkligen rört till allt för användarna genom att äga allting. Huxflux så visste jag inte om jag var på YouTube eller Google. Den försöker alltid få mig att logga in på YouTube med gmailkontot. Trodde för en stund att mitt YouTube konto försvann. Hann att tänka… okej, jag kan skapa nytt konto och ladda upp filmerna igen. Men det fixade sig. Hade gjort rätt. Puh… genomsvett och stirrande blick i en timme efteråt.

Är det så här vi ska ha det? Värre förmodligen. En vacker dag får man nog och lägger ner alltihop. Eller får hjärtinfarkt...

- Mobilen behöver in på reparation. Sa hon på supporten... Ångesten kunde kvävt mig. Och detta för att mobilen tappat laddning ovanligt fort. Halva laddningen försvann på ett par timmar. I början höll den i fyra dygn...

Tekniska problem kan verkligen få mig ur fattningen. Allvarliga tekniska problem fullkomligt golvar mig. Fick först starta mobilen i "felsäkert läge" med instruktion för detta. Resultatet gav att reparation var nödvändig. En "fabriksåterställning" med en frånvaro av mobilen på 7-10 arbetsdagar. Alltså tömma mobilen på hela dess innehåll....!!!

Man kunde också göra det själv. Hemma. Vilket jag nappade på. Hämtade hem program för backup ov telefonens hela innehåll. Telefonstöd under fabriksåterställningen och framför allt med UPPSTARTEN. Den tog över en timme. Knepigt när telefonerna börjar tänka själva... Under den viktigaste delen med återställning av backupen behagade mobilens USB-kabel att ansluta och frånkoppla stup i ett, stup i ett. Man blir kall o varm om vartannat... 

När kontakt upprättats och återställningen pågick med mobilen liggande i min hand vågade jag inte röra mig en millimeter ens. Husbonden hämtade kaffe och där satt jag i gott och väl en halvtimme. Sen återstod uppdatering av typ 20 appar och nyinstallation av ett par till. Min hjärna har jobbat på högvarv i flera dagar på grund av detta. Och det tar tid att hämta sig. Så nu har man gjort detta också. Hoppas det hjälpte.

Vite Mosse var målet för dagens cykeltur. Dags att kolla upp den vägslinga i skogen där vi kört med bil på 80-talet. På kartan såg vi sidovägar till olika gårdar, och ville utforska på nytt. Vi besteg stålhästarna och gav oss av. Jättekul hade vi i fyra timmar. Drygt två mil avverkades, samtal med trevliga människor på vägen, men… NÄR ska vi lära oss att ta med mackor…?? På hemvägen var vi rejält hungriga.

Vite Mosse är ett fint litet skogsparti omringat av åkermark. Bilkörning har stoppats genom utlagda stockar över stigarna, och området är fortfarande både vackert och stillsamt. Riktigt glad att vi tittade in där. En rotvälta påminde väldigt mycket om ett vilande vildsvin vid första påsyn, så man tittade två gånger extra. Visst finns det ställen där man verkligen undrar vart man ska, men karta och gps underlättar.

 Barnbarnen håller kalas hela helgen för släkt och vänner. Stella blir fyra år och Oliver två. Stella ville egentligen bara ha en enda sak – en lekstuga. Men den hann inte blir klar till rätta dagen. Nu får hon istället se den växa fram bit för bit när pappa bygger. Dvs när han inte fixar med avloppshaveri vilket kryddade vårt besök… Morfar och jag åkte dit i fredags. Stella slängde genast sina presentböcker åt sidan. I gengäld blev Olivers present, en caterpiller, till stor glädje för båda två. Den kunde man både starta motorn på och tuta med.

- Ska vi göra ett stenparti, sa vi till varann en dag. Man får så mycket idéer när man går på Öppen Trädgård. Och nu hade vi sett att det var fullt möjligt. Nedanför farstun är det full sol och ganska torrt och ölandstoken trivs inte riktigt... Saken fick bero ett år ungefär, men plötsligt slog vi till. Det blir lite slantar över varje månad nu när vi inte röker. Pengar man kan ha roligt med. Det räckte till både skiffer och marmorkross som snart ska täcka sanden.

Hem kom vi med bilens koffert full med plantor. Och innan kvällen var slut var de planterat också. Lägger ut blider på växterna. Hoppas namnen blir rätt. Taklökar heter visst bara taklök hur olika de än är... 

Några ord om de här raringarna bara... Dem har vi hämtat ute vid landsvägskanten. Den lägre gula gråfibblan (tror jag det är) blommar nu. Samtidigt med den resliga rödfibblan som vi bara älskar. Rödfibblorna tog vi hem i somras-höstas och de svarade tacksamt på den avsevärt bättre jorden än den de hade i vägdiket. De strålar. De gula la vi märke till i år och grävde upp ett knippe sådana också. Ogräs heter de ju när de växer på fel plats. Nu har de gjort en klassresa och är högst önskvärda och kallas sällsynt vackra blommor.

Aurorafjärilen har jag missat hela livet. Plötsligt flög den här. Två hela dagar. ”Rastlös, livlig, en som aldrig satte sig att vila och som man inte kunde komma närmare än en till två meter”, skrev en kännare på nätet.

De vackra färgerna väckte intresset. Jag gick efter för att se den sätta sig, vilket inte skedde den dagen. Morgonen därpå satt den i prästkragarna... Hämtade kameran utan större hopp. Så länge skulle den väl ändå inte vila… joodå. Fotade först på långt håll, sen närmare. Gick runt och fotade på en halvmeters avstånd. Strax började han, för det är hanen som har de orangea färgerna, vika ut vingarna för att flyga på nytt.

Rödfibblorna som vi bekantade oss med i höstas och hämtade hem från mannaminnets torraste vägkant har förökat sig och trivs perfekt i bättre jord.

Ärlan har fått ungar igen. I år är paret hemlighetsafullare än på länge så vi trodde inte de häckade hos oss. Plötsligt härdes matning från taknocken som förr om åren och vips en dag satt ungarna på taken. Nu bygger de genast på nästa bo. Fyller på med fler bilder ur vardagen.

Grannen har tio tjurar i flock i hagen utanför vår trädgård. Några är äldre och rätt bamsiga, andra är yngre. Tacksamma fotoobjekt för det mesta. Ny hästpingla till entrén. Ett stånd vackra dubbla (?) vallmo vid morgonpromenaden. Sommardagarna går i väntan på värmen, men egentligen är det rätt hyggligt väder. Husbonden och jag slutade ju röka den 1 Maj, och det går fortsatt bra. Vi travar runt på promenader varje dag för att undvika gå upp i vikt. Och DÅ är temperaturen perfekt :-)